Nervositet!
 Imån ringer barnmorskan, jag är så nervös, och så ska hon mest informera mig om saker, så som vad för provernjah behöver ta innan mitt besök hos läkaren. Orimligt nervös och samtidigt helt befogat. 

 Är hundvakt ganska ofta, detta gör att jag kommer ut på promenader o i friska luften, jag är så glad över detta! Att jag dessutom behöver gå ner några kilo i vikt, iaf absolut inte lägga på mig mer, gör ju att jag uppskattar promenaderna om möjligt ännu mera. Då jag inte efter mina studier haft ngt jobb, så är det både tacksamt för mig och för mina vänner som har hund att de kan komma och lämna dem här en del dagar. I väntan på att jag ska hitta ett jobb som passar för mig och som kan ökas på i min takt så är jag tacksam för att få ngt att göra på dagarna, lite rutiner att lägga upp dagen efter. Det är så svårt att veta vart jag ska börja i jobbsökandet. Har haft kontakt med flera arbetsgivare, men det är ingen som direkt vill anställa någon på timmar/25%, och någonstans där känns det rimligt både från min och Fks sida att jag börjar, förhoppningen är givetvis att jag ska öka i tid, men jag behöver göra det i en "lagom" takt. 
 Det oroar mig att jag inte har något jobb, är rädd att det ska vara en avgörande faktor i huruvida jag kan få hjälp med graviditet eller ej, givetvis behöver jag ha en fast inkomst för att kunna försörja både mig själv och ett barn, för tillfället har jag sjukersättning och letar jobb. Kanske anses det att jag borde se till att ha en fast tjänst innan jag ger mig in i proceduren, men tiden går, jag har lite åldern emot mig redan. 

 Det är så mkt skrämmer mig, så många saker som måste till. Och även om jag absolut håller med om att det ska ställas krav på mig som ev mamma, undrar jag om det för mig är möjligt att pricka in allt, samtidigt undrar jag om någon blivande mamma kan va helt perfekt och från början ha alla redskap och möjligheter, erfarenheter och kunskap som faktiskt krävs?